Hello!

Idag har det varit mycket läxa hit och dit men nu är jag äntligen färdig, jag har hunnit vara med Mimmi lite tidigare idag sen var det läxor.. Och nu ska jag dela med mig av vad jag gjort i en timme.

Underbara  storebror

Camilla gick snabbt till busshållplatsen och kände tårarna svida i ögonen, det var inte första  gången. Skulle hon klara av det här efter sin lillasysters död? När hon tänkte på Calra kände hon ett hugg av smärta i hjärtat. Camillia hade inte kommit över bilolyckan som lett till Claras död.
  Hon satte sig ner på bänken vid busshållplatsen och tittade på klockan, tre minuter kvar tills bussen skulle komma. På tre minuter kan vem som helst åka förbi, tänkte hon förtvivlat. Tänk om pappa åker förbi , han vet inte om Niklas, och skulle han fråga varför hon satt där.
  När bussen kom så satte hon sig av en vana långt fram hon ville inte att Sandra och de andra skulle se henne. Vad skulle de säga isådana fall?
Camilla tog fram sin ipod och startade den.
  Bussen stannade vid busshållplatsen och Camilla gick av. När hon kom hem tog hon fran läxorna och försökte koncentrera sig, det var svårt, på grund av allt som hänt tidigare samma dag. Hon gav upp och startade sin dator. Och tröttnade snabbt på den också, så hon tog fram sin stora sammling av nagellack och började måla.
  Den kvällen fick Camilla göra middag eftersom hennes pappa jobbade sent och hennes mamma bodde i Dalarna. När Camilla nästan var klar med maten så hörde hon ytterdörren öppnar och stängas, hennes hjärta slog snabbare.
 - Tja, sa Casper
 - Hejhej, sa hon tillbaka, lite lättat över att det var han.
Casper började ta fram tallrikar, bestik och glas. Sen satte han sig ner och tittade på medans hon gjorde klart maten.
 - Hurru, Camilla du värkar lite spänd. Vad har hänt?
Skulle hon våga berätta för sin storebror att Niklas slagit henne, vad skulle han göra? Hur skulle han reagera? Antlagligen skulle han ta med sig sina kompisar och snacka med honom eller slå honom.
Och det ville hon inte, men hon behövde dela det här med någon.
 - Alltså det har hänt en sak..
 - Aa? Sa han och la upp ett lass med pannkakor på tallriken.
 - Hm, eeh det var inget.
 - Aja, okej. Men du vet att du kan komma och snacka med mig om det är något.
 - Jo, jag vet men..
 - Tjejgrej eller?
 - Nja..
 - Men jag är inet så bra på det där med mens och såna saker så du får ringa mamma om det är något sånt..
 - Hehe nej inte riktigt.
Resten av middagen var de tysta.
  Senare den kvällen satt Camilla på sitt rum och funderade på om hon skulle gå över till Casper och bara mysa, det skulle hon behöva. Det var skönta att hon och hennes storebror kommit varandra närmare  efter Claras död.
  Hon funderade på om hon skulle berätta för Casper, under tiden hon satte på sig skorna och gick ut till Caspers stuga.
  Hon knackade och väntade på att han skulle svara.
 - Aa, kom in.
Camilla gick in och stängde dörren snabbt efter sig, så att inte värmen skulle försvinna ut.
 - Är det okej om jag kommer in ett tag?
 - Aa, visst. Ska bara fixa lite läxor sen kan vi kolla lite film om du vill.
 - Naa, du kan göra läxorna först sen vill jag gärna snacka lite..
 - Akej.
Camilla tog upp en filt från Caspers säng och drog den tätt om sig.
 - Får jag läsa lite? Frågade Camilla och tog upp en bok från Caspers skrivbord.
 - Aja, visste inte att du gillade att läsa...
 - Jo då, men har bara inte tid att läsa.
Camilla hann läsa en timme när Casper slog ihop sina böcker och snurrade sin stol så han satt mitt i mot Camilla.
 - Klar nu? Frågade hon
 - Japp.
Casper satte sig lite bekvämare på stolenoch lutade sig fram lite.
 - Vad vad det du ville snacka om?
 - Ehm, du kanske inte visste att jag har en kille.
Tårarna började i ögonen så hon drog upp knäna mot ansiktet och lutade pannan mot knäna.
Det var tyst i några minuter.
 - Ä-är du gravid? Frågade Casper lite darrigt.
 - Nejnejnejnejnej..  Sa hon och började skaka.
 - Men vad är det?
  Casper  flyttade sig från stolen och satte sig brevid henne på sängen. Han la armen runt hennes axlar på ett skyddande sätt.
  Camilla berättade allt. Och efter något timme när Camilla gråtit färdigt så kramde Casper henne hårt och länge.
 - Men är du fortfarande tillsammans med honom? Viskade han.
Camilla nickade tyst.
 - Om jag var du skulle jag snacka med killen..
 - Mm..
Camilla drog upp mobilen och slog Niklas nummer och tryckte på ring. Två singaler gick fram och så hörde hon att någon svarade.
 - Hallå?
 - Hej, sa Camilla med lite grötig röst och hoppades att det inte skulle höras.
 - Förlåt för tidigare idag.. Sa Niklas med ångerfull röst.
 - Vet du? Jag vet inte om jag kommer klara av det här just nu..
 - Menmen.. Nej! Snälla förlåt!
 - Jag kommer inte klara av det, sa Camilla och la på.
Casper tog tag i henne axlar och Camilla tittade upp i ett par bruna nästan lika dana ögon som hon själv hade.
 - Vill du sova här inatt? Frågade Casper.
Camilla nickade igen. Casper ställde sig upp.
 - jag kommer snart, sa Casper sammtidigt som han öppnade dörren.
Fyra minuter senare stod han i dörröppningen med famnen full av Camillas täcke, kudde, lakan och en madrass.
  Den kvällen somnade hon lätt, nästan bara på grund av att Casper satt igång lung, skön gitarrmusik och så hade han lovat att dagen därpå skulle dem ha en ”syskondag” och att de skulle gå på bio.
 Tidigt nästa morgon vaknade Camilla och tittade upp i Caspers tak, hon log när hon tänkte på vad som väntade samma dag.
Hon vände sig och somnade om.

kommentera gärna.
God natt.